På fel plats när vackra människor skådar legender på andra scener i andra städer

Det finns så mycket saker som i tanken bara fladdrar förbi som ett löv om hösten. Något som knappt syns i förbifarten, men som man ändå så säkert vet finns där.

Just nu skulle ja kunna göra vad som helst för att byta ut kalla nordanvindar å gnistrande snö i meter höga drivor mot kalla havsvindar, grådaskigt slask å ömma kyssar. Ja trivs ofta ensam, sittandes med blicken naglad i väggen, med flödande tankar. Men de tankar som snurrar å far i skallen just nu är naglade på något helt annat, eller någon annan. Vill bara skrika hennes namn ut i luften å hoppas att nordanvindar rör om i grådaskig slask å skriver hennes vackra namn i den annars så trista asfalten.

Där tankar som skulle kunna förändra världen helt utan förvarning byts ut mot kärlekskranka icke verbalt uttrycksfulla känslor. Å även om min blick är tom å apatisk så är min kropp uppfylld av så mycket vackert.

Som när ångest sakta drabbar min ömmande hjärna å ja längtar någon annanstans. Å där frustration å ilska nästan tar över för att ofriviligt slå pannan blodig. Då ja river taperna från väggen i förhoppning att där bakom hitta nåt bättre nåt större. Eller som när kylskåpet öppnas femte gången på en timme men fortfarande gapar lika tomt. Då ja helt utmattad, i tårar, kastar mig i sängen och frustar som besatt.

Bara för att drömma om det ja egentligen längtar efter. Din famn…..