En profetia

Tankar om påsk och kärlek – långfredag till annandag –

Så blev det då tid att göra oss på minda om att det en gång vandrade en yngling på vår jord som med budskap från högre makter fick lida mer än någon annan. Därför skulle man förr gå med grus i skorna för att förnimma sig om denne ynglings lidande. Vi skulle känna hans smärta och lida extra mycket under en dag. För att sedan festa natten lång med ägg och sötsaker nedsköljt med ett å annat glas starkdryck. Tydligen så ska denna yngling ha dött för att under festdagen åter stå där med ett fånigt flin och babblat nåt profetiskt tungmål. Om allt är sant kommer vi förmodligen aldrig få svar på.

Men detta år så var det som om allt lidande som vi så snällt förväntas acceptera bara raderades. För att istället fyllas upp av en obeskrivlig känsla av euforisk glädje. En ordlös styrka som genom två bultande hjärtan sprudlar av det vackraste människan skådat. Eller i alla fall vad ja själv någonsin upplevt. Vardagslivet förvandlades till total uppslukning i kärleken. Som att månens alla eldsprutande drakar vände sina huvuden mot oss och fyllde våra hjärtan av en aldrig slocknande eld, med en glöd så infernalisk att Satan själv skulle bränna sig. Så med Gud i tanken som ett icke existerande fenomen och med Jesu lidande sedan länge bortglömt tog ja min älskade i mina armar och önskade att tiden kunde stanna. (vardagsbloggsvarning) Festligheter i goda vännerslag, festligheter på hemma plan och i TV-soffan mys som gjorde påsken 2009 till den bästa på evigheter.

Men som alla goda ting så tog även detta slut. Den euforiska glädjen återgick snart till det vardagliga lidandets oundvikliga varande. Mornarna kändes inte alls lika underbara längre, värmen i sängen hade helt andra orsaker och ensamheten var psykiskt påträngande. Men dock är hjärtat fortfarande varmt och det som finns där inne kommer alltid glöda.

Oavsätt om vi stoppar tiden eller inte så kommer kärleken alltid att vara starkare än lidandet. För trots avstånd och långa saknande telefonsamtal så är det ändå den rätta hjärtrytmen som gör att allt är så obeskrivligt vackert. Sötaste Söt, du är mina hjärtslag. Det är vad som är min profetia.