Bland knakande trädgrenar och ljusare nätter, där hjärtan slår i takt för att kärlek är stark
Vulkanaska och inställda flyg
En infrastruktur i gungning
Men det finns ju tåg
Mitt hjärta slår rytmiskt med skarvarna i rälsen
Ömhet
Kärleks het
Smekande händer
Viskande röster
Vårvindar friska
Som en sommarkatt kan tyckas
Men denna har ett namn
ett halsband en ägare
Å det är ju inte sommar ännu
Men det är heller ingen katt så det spelar ingen roll
Vad det handlar om är en människa
Vars hjärta likt het lava värmer mitt inre
Å om detta är min vulkan
så får den gärna vara aktiv så länge den vill
torsdag 22 april 2010
onsdag 14 april 2010
Rusningstrafik, som tåg av längtan
Som timglas räknar tiden blåser det genom hallen där två + två är nästan perfekt. Men jag står aldrig still så släpp aldrig in dom. Dom som är en av alla dom. För även om ja fick vara Elvis Presley för en dag så är det ingenting för mig. Det är som sagan om en fantasi när ja håller Fröken svår i handen och kramar Hjärter Dam. Och som det sällsynta exemplar ja är, från himlen sänt, så reser ja långt bort. Ja ska aldrig nånsin komma ner, för ja ska hitta den stjärna som är din, en stjärna man får ta ner. Men ja har ingen fribiljett till himlen. Ja väntar på ett regn och det tar aldrig riktigt slut.
Du är min vän i livet där ja går under månen över järnvägsspåren. Tänker att ja får liksom ingen ordning fast ja fattar alltihop. För gråa dagar fyllda av tvivel är en svår och jobbig grej. Vill ha fria vägar ut när ja hugger i sten även fast det är vintern över ån å ja bara vill ta bussen från stan. Så går ja 619kilometer och blir främling överallt och häller i mig mera gift. Jag är en idiot. Men går vi över gränsen ut ur våra dunkla rum så går vi åt samma håll. Det här är ingen neråt sång eller psalm#99, men i en vacker död stad så blir jag precis som ni.
Du är min vän i livet där ja går under månen över järnvägsspåren. Tänker att ja får liksom ingen ordning fast ja fattar alltihop. För gråa dagar fyllda av tvivel är en svår och jobbig grej. Vill ha fria vägar ut när ja hugger i sten även fast det är vintern över ån å ja bara vill ta bussen från stan. Så går ja 619kilometer och blir främling överallt och häller i mig mera gift. Jag är en idiot. Men går vi över gränsen ut ur våra dunkla rum så går vi åt samma håll. Det här är ingen neråt sång eller psalm#99, men i en vacker död stad så blir jag precis som ni.
tisdag 13 april 2010
När hösthov trycker under brungrönt gräs och rännilar av smältsnö forsar fram
Vårfåglars desperata rop efter solen
om morgonen när dimman lättar
å gräset lämnas fuktigt
Nakna fötter mot kallt golv
Dåligt täckande gardiner dras åt sidan
Dammkorn virvlar i solen bleka morgonstrålar
Nyvakna ögon
Irriterade
Kroppar sträcks ut
Morgonbestyr
Morgonkaffe
Gräset är fuktigt
om morgonen när dimman lättar
å gräset lämnas fuktigt
Nakna fötter mot kallt golv
Dåligt täckande gardiner dras åt sidan
Dammkorn virvlar i solen bleka morgonstrålar
Nyvakna ögon
Irriterade
Kroppar sträcks ut
Morgonbestyr
Morgonkaffe
Gräset är fuktigt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)