Night of the living dead

Tankar om nu, då och sen

Så öppnades gravar, och varelser som sedan länge gott hädan vandrade åter jorden och skrämde slag på de som ännu var i livet. Blodsörplandes i katakomber av prasslande plast och konstiga ljussken var synden och dekadensen ett faktum. Några åt på varandra, en annan var trasig, där fanns en som kom för att hämta å en annan lade sitt huvud på ett fat. Men även de dödas natt har sitt oundvikliga slut om än kom det lite väl tidigt denna gång. Men så byttes den mörka sidan mot den mer ljusa och andra godbitar svaldes ner till största belåtenhet under familjesocialisering på hög nivå.

Dagar går till ända och nätter åtnjuts på olika sätt och under olika lång tid. Natten var dock inte oändlig men ack så underbar på alla dess sätt. När kroppar löses upp i ett inferno av glöd som grundar sig i hjärtans rytmiska slag. Där kyla från kalla nordanvindar smyger sig in genom öppna fönster och förvandlas till ånga i små lägenheter. För att livet är kärleken och kärleken är livet.

Å aldrig ja lämnar det åter <3