Då lycka fastnar

Jag sätter några rader på pränt
Om minnen som ja sedan länge bränt.
På en uteservering i Gamla Stan
Ser upp mot solbelysta skyar och tänker Oh Fan....

Men med tanken på det förslutna styr ja medvetet mina steg in i framtiden. Tar beslut som ger mig de resultat ja åtrår. Ger mig den lyckiga känsla i hjärtat som så länge legat å väntat.
Ty varma famnar å smekande kalla händer sätter kroppar i brand och ger den där euforiska känslan verklighets grund. Som att en idiot förklarad utopi gjuts fast i verklighetens betongfundament. Som när hon tar för mycket plats i sängen å ja i stället för att putta å frusta, ser på en henne med blida ögon å njuter fulländat.

Life is Life som den gamla slagdängan säger. Men så är det ju, livet blir inte bättre än hur du väljer att se på det å hur du väljer att tolka det som kommer i din väg. Det är alltid upp till oss själva hur mycket engagemang vi lägger ner i olika situationer och händelser. Vad är värt att ge mer eller mindre energi till. Vad genererar till något bra, vad genererar till något dåligt. Vi måste våga se lite längre fram än dit näsan räcker.

Så med höga om än dock försiktiga framtids tankar vrider ja min blick mot dig, sovande älskade och en obotlig värme stiger i min kropp där hjärtat slår i takt med dina lätta andetag.


För att känslor av lycka kommer sällan, och för att vi måste lära oss att bevara dessa.