Där tankar om tvåsamhet blir verkligare än de någonsin varit
Packande å kånkande, bära å slita, den ska va där å den ska va där, pust och stånk.
En sommarvärme utan dess like som annars skulle satt min kropp i andnöd och syrebrist, vilket skulle leda till svimning och yrsel. Men detta var något speciellt. Allt det som det annars bara pratats om kändes på något märkligt sätt så verkligt i detta nu, det kändes riktigt, på ett välkommet och bekvämt sätt. Så som det förväntas att vara, precis så som vi vill att det ska vara.
Ett dopp i förhållandevis varmt vatten gav precis den svalkande känsla som kropp å sinne behövde för att kunna bita ihop och kämpa ett tag till. Nybryggt kaffe och kärlek på nya balkonger gjorde knappast den veckolånga storstadsvistelsen sämre. Nya bekantskaper med nittiotals häng och gigantiska tvättstugor fick VI känslan att stanna hjärtat för att fortsätta i takt med kärlekens rytmiska slag i en total harmoni med alla känslor å tankar om framåt. Vilket i sin tur fick upprymda kroppar att drabbas av separationsångest och tårfyllda ögon när tiden för besöket återigen tog slut.
Men så förlöper somrar som de alltid gör å nästa gång är det inte du å ja som säger hej å tack för den här gången. Nästa gång är det VI som tillsammans vrider nyckel i dörren till det som bara är vårt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
<3
SvaraRadera