Valborg och storstad

I smällande raketers frånvaro, där starkdryck och sol,
värmer istället för sprakande eldar.

Kvällar börjar som kvällar oftast gör med att solen går ner. Men när denna gulstrålande gud håller sig kvar på himlavalven till sena timma och månen ses som en oskuldsfull genomskinlig gas lång där uppe, oförmögen att stjäla tillräckligt med ljus, så kan kvällar lätt förvandlas. En förvandling där starkdryck, fuktigt gräs och glädjesprudlande människor gör natten oförglömlig. Där ljumma vårvindar och smattrande bandare fyller natten med ett surr av lycka inför sommaren försiktiga antågande.

Lite slit å släp å flänga hit å dit för att placera sin ändalykt bland folk å fä. Griniga snutar skriver rapporter om oskyldiga engångsgrillar och containrar fattar systematiskt eld bakom kullarna.
Nya bekantskaper och nya sidor av redan kända individer ger extra krydda till själen i välmående aspekter om föränderliga världar och vardagsbestyr. Bara för att saker som till en början känns främmande och kanske till en viss del lite skrämmande, visar sig var helt ofarliga och otroligt välsmakande i tankebanors förvirring.

Valborgsmässoaftonen bara förlöpte som vilken dag som helst å de enda eldar som brann var en å annan förkolnad köttbit, ja och så en container då. Tänkbara raketer var nån överförfriskad individ vars ben inte riktigt hängde med i tankens snabba vändningar och föll pladask i backen till vänners ohejdade glädje. Så kommer helger som alltid tar slut men vissa är annorlunda än andra precis som denna. Glädjen av en lyckad storstadsvistelse ligger kvar som ett värmande täcke runt min kropp och önskas upplevas snart igen.

Så lägger vi till några underbara mornar med kaffe på balkonger i kultiverade stadsdelar, där älskade värmer hjärtan med ordlös kärlek och fem dagar är fullbordade.