Tankar om ett värdefullt liv
Det finns så många saker som ständigt sätter käppar i de hjul som för oss framåt genom livet. Vilket resulterar i att vi faller handlöst i backen, bara för att stå där som en fågelholk utan förståelse om vad som hänt.
Men så finns det ju vissa stunder i livet som skänker oss fulländad njutning. Vi njuter såklart av olika saker beroende på vilka vi är. Men varför inte dra nytta av dessa stunder av njutning? Är det omöjligt att låta dessa njutningens stunder ligga kvar i tankebanorna när vi utmanas av mindre trevliga saker? Nej, ja tror inte det. Se allt som händer i ditt liv som en utmaning och erfarenhet, så kommer du tillslut kunna övervinna alla dessa hinder som står i din väg.
Ryck med axlarna, se förbi alla hinder, utmana dig själv, njut av de goda stunderna.
Gör varje dag till ett äventyr. Njut av nuet men förstör inte din framtid genom att gräva ner dig i otrevligheter och sånt som får dig att må dåligt. Möt varje ny dag med ett leende. Ja vet det är svårt men värt ett försök.
För att glädje skall delas…
torsdag 18 juni 2009
Bland flyttkartonger och möbler i delar, med dopp i ljumma sjöar som gör heta sommardagar ljuvliga
Där tankar om tvåsamhet blir verkligare än de någonsin varit
Packande å kånkande, bära å slita, den ska va där å den ska va där, pust och stånk.
En sommarvärme utan dess like som annars skulle satt min kropp i andnöd och syrebrist, vilket skulle leda till svimning och yrsel. Men detta var något speciellt. Allt det som det annars bara pratats om kändes på något märkligt sätt så verkligt i detta nu, det kändes riktigt, på ett välkommet och bekvämt sätt. Så som det förväntas att vara, precis så som vi vill att det ska vara.
Ett dopp i förhållandevis varmt vatten gav precis den svalkande känsla som kropp å sinne behövde för att kunna bita ihop och kämpa ett tag till. Nybryggt kaffe och kärlek på nya balkonger gjorde knappast den veckolånga storstadsvistelsen sämre. Nya bekantskaper med nittiotals häng och gigantiska tvättstugor fick VI känslan att stanna hjärtat för att fortsätta i takt med kärlekens rytmiska slag i en total harmoni med alla känslor å tankar om framåt. Vilket i sin tur fick upprymda kroppar att drabbas av separationsångest och tårfyllda ögon när tiden för besöket återigen tog slut.
Men så förlöper somrar som de alltid gör å nästa gång är det inte du å ja som säger hej å tack för den här gången. Nästa gång är det VI som tillsammans vrider nyckel i dörren till det som bara är vårt.
Packande å kånkande, bära å slita, den ska va där å den ska va där, pust och stånk.
En sommarvärme utan dess like som annars skulle satt min kropp i andnöd och syrebrist, vilket skulle leda till svimning och yrsel. Men detta var något speciellt. Allt det som det annars bara pratats om kändes på något märkligt sätt så verkligt i detta nu, det kändes riktigt, på ett välkommet och bekvämt sätt. Så som det förväntas att vara, precis så som vi vill att det ska vara.
Ett dopp i förhållandevis varmt vatten gav precis den svalkande känsla som kropp å sinne behövde för att kunna bita ihop och kämpa ett tag till. Nybryggt kaffe och kärlek på nya balkonger gjorde knappast den veckolånga storstadsvistelsen sämre. Nya bekantskaper med nittiotals häng och gigantiska tvättstugor fick VI känslan att stanna hjärtat för att fortsätta i takt med kärlekens rytmiska slag i en total harmoni med alla känslor å tankar om framåt. Vilket i sin tur fick upprymda kroppar att drabbas av separationsångest och tårfyllda ögon när tiden för besöket återigen tog slut.
Men så förlöper somrar som de alltid gör å nästa gång är det inte du å ja som säger hej å tack för den här gången. Nästa gång är det VI som tillsammans vrider nyckel i dörren till det som bara är vårt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)